Read more – with sound…

One solution was to hang at the back, and wait until most people had gone on to the next area and then record. This worked well at first, as it was easy to catch up and hard to get lost, but as I was recording in a particularly interesting cave, I had to go up a flight of stairs to catch up. Once I reached the top, There was no tour group and a choice of two tunnels! I chose the one that looked more ”official”. As I proceeded, I started to get worried. The tunnel was getting narrower and narrower, and I eventually had to bend over double to get through. I came out to a wide open cave to see a welcome site – some overweight tourists going down a set of stairs,  the last few stragglers of what I thought was my tour group. As I waited behind them, I realised there were no familiar faces amongst them….

I asked if it was the english speaking tour group, got pointed in vague direction as to where said group might be, and was on my way again. Fun Fun Fun. At last, I spotted the familiar face of my tour guide(although they all looked surprisingly similar, and possibly related), and was shepherded back into the flock for the last segment of the tour.  I was quite relieved, but also glad I did it, I got some lovely ambient sound. Well I think its lovely.

In the last leg of the tour, we learnt all about how Fet-Mats the unlucky miner went missing for 42 years and was found perfectly preserved. Luckily, I was only gone five minutes.

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

In Google Swinglish:

Så besökte vi en ganska cool koppargruva. Jag bestämde mig för att göra ett område inspelning där nere, så Staffan och jag gick med i engelska turné och gick ner 67 meter till kärnan i jord eller kanske bara något över den. Det har varit en hel del rykten om vad som hände sen, så jag är här för att ställa in post raka, men jag tvivlar på Googles svenska översättningen kommer inte att upplysa min svenska talar vänner. Det fanns några hinder att övervinna för att spela där nere, en är färdledare alltid talar också 20 udda turister och deras barn att göra irriterande mänskliga ljud, och även skydda brännaren från fukt och undvika registrering av prassel av den orange slängkappor vi hade getts.

En lösning var att hänga på baksidan, och vänta tills de flesta hade gått vidare till nästa område och sedan spela in. Detta fungerade bra i början, eftersom det var lätt att komma i kapp och svårt att gå vilse, men som jag spelar in i ett särskilt intressant grotta, jag var tvungen att gå upp en trappa för att komma ikapp. När jag nått toppen, Det fanns ingen turné och ett val av två tunnlar! Jag valde en som såg mer ”officiell”. Som jag fortsatte, jag började att få orolig. Tunneln blev smalare och smalare, och jag så småningom var tvungen att böja mer än dubbelt för att få igenom. Jag kom ut till en vidöppen grottan för att se en Welcome – vissa överviktiga turister gå ned ett antal trappor, de senaste stragglers vad jag trodde var min turné grupp. Som jag väntade bakom dem, jag insåg att det inte fanns några bekanta ansikten bland dem ….

Jag frågade om det var den engelska talar turné grupp, har pekat på vag riktning att där nämnda grupp kan vara, och var på vägen igen. Kul Kul Kul. Äntligen har jag upptäckt att känna inför min färdledare (trots att de alla såg förvånansvärt lika, och eventuellt närstående), och var shepherded tillbaka till flocken för den sista delen av turen. Jag var ganska lättad, men också glad att jag gjorde det, jag fick några härliga omgivande ljud. Jo jag tror det vackra.

I den sista delen av turen, vi har lärt oss allt om hur FET-Mats den olyckliga miner försvann för 42 år och fann helt bevaras. Lyckligtvis hade jag bara gått fem minuter.

Det kommer några bilder från Kyrkbyn senare, stället var fint, ganska intressant men gav inte den fullständigt häpnandsväckade upplevelse som vi kanske hade hoppats. En väldigt cool företeelse dock att ha en stuga vid Kyrkan som man kommer till varje helg. Något vi tyckte var ganska praktiskt var ”Ligga-i-lag-helgeerna” – där man kunde få provsova med den man gillade för att se om man passade. Det fanns tydliga regler för hu detta gick till, pojkarna kunde bli insläppta i stugen bara om flickorna ville det och fick då bara ta av sig skor och kavaj. Ingen fick se vem hon släppte in på kvällen eller hem på morgonen.

Lunch intogs på Max i Luleå, inte original-max då eftersom det har brunnit ner.

Väl i Byske hade Micke och Ingela (ja, mest Ingela) förberett en jättemiddag med 1000 kilo kött. Men först fick vi en ordentlig rundvisning i det enorma huset, som Micke ständigt bygger om och bygger till. Amadeus, Kim och Janni tog emot oss och visade katter, hus och prylar. Bland annat Jannis fantastiska skinnmössor och vantar han sytt. Efter maten ville många bada och Janni och Staffan fiska, så vi satte oss i stor-bilen och körde ut till en fantastisk liten tjärn i skogen. Liv, Eric och Cian badade och det gjorde alla barnen också. Staffan fick en liten aborre, men det var allt. Frusna och lite trötta men nöjda åkte vi hem och såg alla Skellefteås sights på vägen. Kyrkbyn här är faktiskt coolare än Luleås, om än inget världsarv.

Familjen Björk kunde placera oss alla i olika rum i sitt stora hus, och efter en härlig kvällsvikckning somnade vi gott i deras gästfrihet. Eric tog med sig sin favorit-kattunge när han gick och lade sig.

- – - – - – - – - – - – - -
In Google English: Slightly behind schedule we left the very fine camping in Överkalix, Staffan was no fishing in the Kalix River, but the GAA on the other hand, Måns, Liv and cian the possibility of a morning swim. Time plan was to get to Ninas brother living with the family in Byske outside Skellefteå. On the way there was time for world number four, Luleå Kyrkby.

There are some pictures from Kyrkbyn later, was rather nice, quite interesting but did not give the full häpnandsväckade experience that perhaps we had hoped. A very cool feature, however, to have a cottage by the church as you come to every weekend. Something we thought was quite useful was the ‘Lying-in-Law-weekend of ”- where you could get samples to sleep with the man liked to see if it fit. There were clear rules for hu this happened, the boys could be insläppta in cottages only if the girls wanted it and was then just take off his shoes and jacket. Nobody saw who she let in the evening or at home in the morning.

Lunch was taken at the Max in Luleå, not original-max then because it has burned.

Once in Byske had Micke and Ingela (yes, most Ingela) prepared a huge dinner with 1000 kilograms of meat. But first we got a proper tour of the huge house, which Micke constantly builds and builds to. Amadeus, Kim and Janni received us and showed cats, houses and stuff. Among Jannis amazing skin hats and mittens he sewn. After dinner, many bathe and Janni and Staffan fish, so we set ourselves in a large-car and drove out to a wonderful small lake in the woods. Liv, Eric and cian bathed and so did all the children too. Staffan got a small bass, but that was all. Frozen and a little tired but happy, we went home and saw all Skellefteå sights on the road. Kyrkbyn here is actually cooler than Luleås, though no World.

Family Björk managed to put us all in different rooms in their large house, and after a lovely kvällsvikckning good we fell asleep in their hospitality. Eric brought with him his favorite kitten, when he went to bed.

I Kiruna stannade vi för lunch. Men innan maten testade vi våra talanger som gatumusikanter. Det var jättekul. Första stället vi ställde oss på var inte särskilt lukrativt och summan intjänade slantar var noll. Dock testade vi ett ställe till och där fick vi ihop 228 kr på vår repertoar bestående av c:a 5 låtar. Vi tänker nu spela oss ner genom Sverige och se hur mycket vi kan få ihop på vägen.

Eric, jag och Staffan åt världens lyxigaste och godaste lunch. En superbra restaurang där nästan allt var laktosfritt. Landströms, filial till Malmö snarast, tack!

Från Kiruna åkte vi till Överkalix. Precis utanför skulle vi stanna och kolla på kartan och just då dök det upp en skylt om ett artcafé så vi svängde in där. Hamnade på en gammal gård där Maria Lendi drev ett litet sommarkafé i trädgården där hon sålde våfflor och kaffe. Hon hade dessutom en konstutställning och ett försök att starta upp ekologisk odling. En härlig personlighet som satt med oss och fikade i 2 timmar. Vi fick även sällskap av hennes vän, Erik Ahlstrand som visade sig vara en gammal proggstjärna från bandet ”Spilld Mjölk” som gjorde en idag eftersökt platta som heter svart mjölk. De plockade fram sin gitarr och likaså gjorde vi. Sen blev det jam och party i deras trädgård. Vi fotade dem och de fotade oss och vi sjöng för dem och de för oss och en del sjöng vi tillsammans. Vi blev även inbjudna att komma tillbaka nästa sommar och spela eller improvisera lite där då hon planerar massa uppträden och sådant!

Eftersom vädret är så härligt beslöt vi att tälta ute i naturen men eftersom vi hittade en fantastiskt vacker 4 stjärnig camping här i Överkalix tog vi den. Nu sitter vi och ser på kvällsljuset över älven. Staffan har fiskat och vi har ätit god middag som avslutades med banan  och choklad ur ugnen.

Allt ljus här uppe i norr gör oss lite halvt galna men det är så vackert och vi har det så himla bra.

- – - – - – - – - – - – - – - – -
In Google English: Last night at Abisko was cruelly successful. We came to late, drank wine, played and sang. Unfortunately, of course, late nights tend to make a somewhat tired the next morning. And it was precisely what happened to us this morning. But we took the collar, cleaned house and put us in the car.

In Kiruna we stopped for lunch. But before dinner, we tested our talents as street performers. It was really great. The first place we put us on was not very lucrative and the sum earned money was zero. However, we tested a point to where we got together 228 kr on our repertoire consisting of: a 5 songs. We will now play us down through Sweden and see how much we can get on the road.

Eric, I and Staffan about the world’s most luxurious and delicious lunch. A great restaurant where almost everything was lactose free. Landströms, branch of Malmö soon, thanks!

From Kiruna, we went to Överkalix. Just outside, we would stop and look at the map and just then it came up a sign on a artcafé so we turned in there. Landed on an old farm where Maria Lendi ran a small summer café in the garden where she sold the waffles and coffee. She had an art exhibition and an attempt to start up organic farming. A great personality who sat with us and fikade 2 hours. We were also joined by her friend, Erik Ahlstrand, which proved to be an old progg star. They picked up his guitar and so did we. Then there was jam and party in their garden. We shot them and they shot us and we sang for them and for us and some we sang together. We were also invited to come back next summer and play or improvise a little bit there, then she is planning mass appearance and such!

Since the weather is so nice we decided to camp out in nature, but because we found a wonderfully beautiful 4 star camping here in Överkalix we took it. Now we sit and watch the evening light over the river. Staffan has been fishing and we ate good meal ended with bananas and chocolate from the oven.

All light up here in the north makes us a little half-mad but it is so beautiful and we have it so amazingly good.

Tack för mig och godafton

Liv

Ps.-två timmar senare:

Nu har det dessutom bestämts att vi imorgon spelar på torget i Överkalix för att få ihop några pix till den hutlösa bensinen här uppe. Väl mött i Överkalix vid sextiden!

/ spelevinkarnas folkmusikgrupp

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - -

In Google English: Hey, today there every Monday. We have been in the mountains, best, sniffing and drucki Norrlands gold. That every nice. Then we play a little fiddle o raw like that. Jo. Norrland is really gold (but there are not many female int).

Woke up in a too warm room, looked out the window and saw Lapporten rates up behind the clouds and morning fog in the beautiful Abisko and felt that life was good nice anyway. Porridge with cloudberry jam for breakfast and it was packed lunch, coffee and extra socks in backpacks before we set off towards Riksgränsen. Well there were some pictures of Norway plaque, and so we were really quick in our dear neighbor to the west before it started to feel somewhat superfluous, and we came back home for mountain walking up against the Magic Lake. Troll Sea is for you who do not know it also known as Sweden’s clearest lake (it means that it is purple type), and is much further up the valley than you might think. We began by getting lost after we received tips of my dear mountain sports wizard Marcus (he was with Sami, you know) not to take the road to the left, which instead led us aldelles too far to the right. We soon discovered, however, our beginner’s mistake, and after looking at some passers tyskars scales map, we were back on track and stick of fresh on up the mountain. Many vilpauser and about three wonderful views later, we reached at long last the lake, situated at the top of a valley surrounded by square GLACIAL rock formations, flowing mountain streams and snow-capped peaks, a la ”Sound of Music. But since we are still in Lapland blew it as hell, although it did not prevent our honorable Irishman to take a dip in the lake fyrgradiga which must be said to be today’s Brava. We fikade and enjoyed until the tour soon went down again (we were forced to get home to wash time on the clock turisstaionen five) and we felt us both trapped by nature and happy with our newfound love for our motherland. Evening included a sauna in unisex sauna so we could brag about our mountain adventure for Stockholmers and a hot noon as Nina cooked together in an old rusty nail. Two much needed washing machine and a dessert containing more cloudberry jam later we sit now, beautiful bright red in the face and with sore calves, in our large living room and plays and sings Love me now and other Golden oldies. Staffan has rediscovered its hidden fiddle-talent, Eric is the Permanent Trubaduren and cian compass on its two harmonica, while Nina and Måns humming and singing so that it becomes purely sore in the heart. Cruel fine day we shall long remember that day when we decided that next year-yes then we Kebnekaise!

Thanks to me and godafton

Life

Ps.-two hours later:

Now, it was determined that we are playing tomorrow on the square in Överkalix to get some pix to the hutlösa petrol here. Welcome in Överkalix at sextiden!

/ Scapegrace the folk group