DAY 4 – A LOT OF SIGHTSEEING & LOST IN A MINE

Den fjärde dagen har varit den bästa hittills. Jag ligger just nu i ett tält i Sveg och skriver. Vi ska upp tidigt imorgon för att köra, köra och köra. Om man ska vara ärlig finns det inte mycket mer än oss och våra tält här i Sveg…

Vi vaknade till strålande sol och klarblå himmel i Pers och Monikas hus i Sundborn. Efter en frukost i solen besökte vi Carl Larsson gården. I biljettkön såg Liv en kille från Lund och Måns ett gäng fastrar. The place to be, uppenbarligen.

Vi fortsatte till ännu ett världsarv, Falu koppargruva. Mer om gruvan kommer från Staffan som tillsammans med Cian gick under jorden. Ett 60-tal meter ner bestämmer sig Cian för att stanna kvar lite längre i ett av berg-rummen och upptäcker sedan till sin förvåning att vägen ut från bergrummet går åt två olika håll. Guiden som tydligen räknar in alla, lyckades dock leta upp honom medan vi andra väntade längre fram. Själv hävdar han att han hittade oss alldeles själv. Staffan var den ende som hade vita tygskor i en Koppargruva, men lyckades skickligt hålla dem vita.

Jag och Eric lämnade de andra för en utflykt till Säter. Vi möttes alla upp i Sveg senare.

Säter var fantastiskt. Först åkte vi till Säterdalen där Eric hade ungdomsminnen från hockeyläger, vilket även jag fick uppleva nu. ”Söla inte i trapporna” var en återkommande slogan. Och trapporna var jobbiga! Tyvärr har ju Säter varit drabbade av översvämningar och nere i dalen var det fortfarande mycket vatten och avspärrningar. Vi tog av oss skorna och vadade omkring. Jätteskojsigt.

Sedan hittade vi en liten loppis, en pizzeria och ett nedlagt mentalsjukhus. Tyvärr hade de murat igen alla ingångar till mentalsjukhuset så det var stört omöjligt att ta sig in utan stege. Och det hade vi inte med oss. Dock kunde man klättra omkring på fasaden och kolla in genom fönstren. Det gjorde vi. Bilder kan ses i ett separat inlägg.

Vid klockan 21 möttes vi alla utanför campingen här i Sveg. Fika, planering och nattpromenad i ett ödsligt samhälle.

Omgivningen förändrades drastiskt mellan Falun och Sveg. Det känns verkligen som norrland. Storslagna skogar, dåliga vägar, öde samhällen och roliga ortsnamn. Vårt nästa delmål är Lillterrsjö, en liten by mitt i det norrländska inlandet som ska vara helt övergiven på riktigt.

Per & Monicas hus ligger granne med Carl Larsson-gården.

Staffan & Liv i Karin Larssons designade stolar.

Karins design

Utanför Carl Larsson-gården

På Koppargruvans museum

Fet-mats hittades i gruvan där han legat död i 42 år, han ställdes sedan ut i en glasmonter.

Eric återupplever Hockey-läger minnen i Säter

Sveg by night

Puss och kram alla!

Nina

– – – – – – – – – – – – – – – – – – –

In Google-English: The fourth day has been the best so far. I is currently in a tent in Sveg and writing. We will be up early tomorrow to run, run and run. To be honest there is not much more than us and our tent here in Sveg …

We awoke to brilliant sunshine and clear blue sky of the Pers and Monika house in Sundborn. After a breakfast in the sun, we visited Carl Larsson farm. I saw Liv biljettkön a guy from Lund and Måns a bunch fastrar. The place to ask, apparently.

We continued to another world, Falu copper. More on the mine from Staffan together with cian went underground. About 60 feet down cian decides to stay a little longer in one of rock-rooms and then discovers to his astonishment that the way out from the rock chamber is moving in two directions. Wizard, which apparently includes everyone, however, managed to locate him while we waited second later. Naturally, he claimed that he found us just myself. Staffan was the only one that had white tygskor in a copper, but managed cleverly to keep them white.Me and Eric left the others for a trip to Säter. We all met up in Sveg later.

Säter was amazing. First we went to Säter Valley, where Eric had memories of youth hockey camp, as I experienced now. ”Linger in the stairs” was a recurrent slogan. And the stairs were hard! Unfortunately, there has been Säter been affected by floods and in the valley, it was still a lot of water and roadblocks. We took off our shoes and vadade around. Jätteskojsigt.

Then we found a small flea market, a pizzeria and an abandoned mental hospital. Unfortunately, they had bricked again all entrances to the mental hospital so it was disturbed impossible to enter without a ladder. And we had with us. However, you could climb around on the facade and check out through the windows. So did we. Images can be viewed in a separate post.

At 21 o’clock we all met outside the camp here in Sveg. Fika, planning and night walk in a desolate society.

Omegnen changed drastically between Falun and Sveg. It feels as norrland. Magnificent forests, bad roads, the fate of societies and fun city names. Our next objective is Lillterrsjö, a small village in the middle of the northern hinterland which should be completely abandoned for real.

Kiss and hug everyone!

Nina